Mitt liv började i Garluö, en liten by i Rogsta utanför Hudiksvall. Jag är
yngst i syskonskaran. Mina föräldrar var bönder och min far jobbade även på SJ
efter järnvägen. I huset ingick kor, hästar, grisar, höns och får. Det
var inte så många av varje för det var en liten bondgård. Det fanns en katt också
som var min kelgris.
När gården såldes var jag bara sju år och för skolans skull fick jag flytta först för att börja i den nya skolan till vårterminen i andra klass. Jag fick bo med dom nya människorna i villan som vi köpte i Hamre, Näsviken.
Det var min allra första kris i mitt unga liv. Att tvingas lämna min kompis
Roland och grannen Nybergs som jag tyckte så mycket om formade mig till en
otrygg och osäker uppväxt. (idag när jag skriver detta, jag är 60 år
så är jag en trygg och harmonisk människa med gott
självförtroende och det är p.g.a. mina hundar, dom
blev mina barn).
När det var dags att åka så gömde jag mig och grät men till slut så är det
ändå den minsta som förlorar och min katt fick jag aldrig se mer.
Mamma var min trygghet. Mitt bästa minne från den tiden var när jag kom hem från skolan då hon satt vid köksbordet och stickade. Det var så lugnt och harmoniskt runt omkring.
Min kompis och lekkamrat Roland tog kortet
Fortsättning följer...
- Mitt
barndomshem
| Kortet är taget många år efteråt för lekstugan är borta |
|
Min bästa kompis var Roland som bodde ett par 100 meter längre ned på
vägen. Han var 1 år äldre och vi brukade gå till skolan tillsammans. På den
tiden gick både första och andra klass i samma skolsal med samma lärare.
|
Fortsättning följer...
- Konfirmation
i Forsa Kyrka

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar