Återbesöket

 Dagarna gick och snön smälte bort mer och mer, vilket underlättade för mig och jag kunde även

promenera med Zanna i långlina som jag hade bunden i höftbältet och hon var så duktig. Hon förstod att jag var handikappad för hon drog inte utan gick lika sakta som jag.

När jag varit hemma några dagar kom Maja-Lisa och Lars på besök. Fick hjälp med att få in ved och matlagning och Zanna fick en långpromenad med Maja-Lisa.

Promenad med syrran som håller i Zanna

Men kanylerna i båda armarna var kvar så Lars skjutsade mig till akuten i Tierp för att ta bort dom. Akademiska hade glömt ta bort dom. Och själv visste jag inte hur det skulle vara. Men det ordnade sig.

Kanylerna glömdes bort

Såret nästan läkt

Jag hade en del skärsår av krossat glas
 på kinden som plåstrades om
 direkt av ambulanspersonalen 

Efter 17 dagar, dagen före julafton skulle jag på återbesök till Akkis. Då upptäckte läkaren att foten inte hade blivit röntgad.

Jag fick åka upp på röntgen och få det gjort. För övrigt verkade allt bra. Men jag fick inte belasta foten så mycket för då fanns risk att skenbenet och vadbenet töjer ut sig ifrån varandra eftersom vadbenet var av.

I värsta fall måste man sätta i skruvar för att hålla ihop benen. Se skissen.

Detta var ju en stor miss från början för då sa den läkaren att jag skulle gå i den mån jag kunde.

Jag gick ju promenader varje dag med Zanna. Om 4 veckor ska jag tillbaka igen.

Faktum är att jag har inte mått dåligt psykiskt av olyckan och det är jag väldigt glad för och framförallt tacksam för att det gick så bra som det gjorde. Jag tackar mina änglar varje dag.