Turen i bergen

Den underbara turen i bergen

Efter att jag ridit Svarten några gånger så blev jag mer och mer säker fast funderingarna fanns ju där hela tiden. Hoppas han inte får för sig något. Men man satt säkert på hans sadel och han skulle aldrig kasta av någon som min Nicken gjorde men det är en annan historia.

Vi gick samma väg som i tidigare berättelse för det fanns inte någon annan väg om man ville gå runt över Forsa berget. Vi bara skrittade och travade emellanåt. Den här turen tar några timmar och det var sommar och varmt.

Så småningom kom vi till en bäck med härligt rinnande vatten. Så vi passade på att dricka. Och Svarten var inte sen med det men när jag skulle dricka så vispade han om i vattnet med nosen så det flöt upp smuts och annat. Jag tänkte en gång går väl an men när smutsen lagt sig och jag skulle försöka dricka igen så vispade han om med nosen igen. Och så väntade jag och han gjorde inget förrän jag försökte dricka.

Till slut förstod jag att han gjorde det med flit för jag märkte att han stod beredd och väntade.
- Ska inte jag få dricka och tittade på Svarten.

Jag ville inte släppa eller binda honom någonstans heller ifall han skulle lämna mig och springa hem. Jag försökte tafatt få mitt vatten men han var snabbare med att vispa om i vattnet så det var inte många rena droppar jag fick. Den rackaren retades med mig. 

Vi fortsatte turen över berget och det var en helt underbar dag. Vi lunkade på i sakta mak och bara njöt.
När vi skulle ut för berget som är ganska brant så klev jag av och gick jag också. Det brukar uppskattas att inte ha någon på ryggen då. Det blir lättare att gå även för hästen.

Efter några timmar var vi hemma utan några större episoder.

Min far och Svarten

Jag och min far på sulkyn

Till första sidan